Känslans (o)intelligens # 2

En återkommande stillbild av ett ögonblick där världen fortsätter utanför dörren; Genom en springa i fönstret hörs dova ljud från gatan, dämpad musik i bakgrunden från utmattade högtalare letar sig genom rummet, fuktig luft och sparsam belysning i den trånga lägenheten komprimerar kvadratmeterna, gårdagens juice och halvätna mackor etablerar sig i ett sammanfogat och organiserat kaos i det kvava utrymmet med stävjad sinnesstämning.
Bländande och skimrande spår på ytan av rosiga kinder som gömmer sig under täcket. Två nyfikna ögon som möter två tårfyllda ögon, en varm kropp som söker sig till en svalkande kropp, där komplementfärgerna breder sig ut över sängen och skuggar varandras ansikten. Ett minne, en fantasi. Drömmen blir till verklighet och verkligheten till dröm när sanning och fantasi tänjer på gränserna.

Villkorslös kärlek.

Jag cyklade hem från jobbet idag med annalkande sommarlökar under armarna. Jag hade för varma kläder, så klart. Juli vill inte bestämma sig, men jag tycker det är dags. Vädermässigt alltså. Annars trivs vi, jag och juli, rätt bra tillsammans. Vi har hittat ett bra häng tror jag, vi tar dagen som den kommer, vilket verkar vara nyckeln till mitt hjärta.