När tankarna revolterar mot de irrationella känslorna startas ett inbördeskrig där striden utspelar sig från varsin skyttegrav. Medan de bombar granater över varandra vet de inte varför de är oense om hur livet ska gå ihop. De har krigat i 24 år där båda varit hoppfulla om att vinna kampen om de sista dagarna i den fula världen.
Frön från detonerade granater fäster sina flisor i skyttegravarnas uttröttade jord. Efter vad som är en evighet skingrar sig molnen. Ett svagt ljus breder ut sig över marken och ett skört liv når ytan ur törstig jord. Sömndrucken, men vid liv börjar det nya livet flimra i känslornas förmak, följer den elektriska vågen vidare till kamrarna, spränger aortan av det hårda trycket när den nyfödda öppnar sina ögon. Tankarna samlar sig och utropar vapenvila med hes röst medan känslorna kämpar för att hålla sig vid liv.
Och någonstans vet de att hoppet om ett nytt liv har stor betydelse när båda lider. Hoppet är en underliggande förnimmelse av tro och tillit som inte florerar naturligt i en människas medvetna tanke. Det är först när ett frö mot alla odds växer upp ur livssituationens granatsplitter som utformningen i skyttegraven dramatiskt ändrar karaktär. Ett nytt hopp aktualiseras från vad tankarna och känslorna tidigare trott att det innebär att vara hoppfull.
Nu när de istället är hoppfulla om en livsvärld där krig inte längre behöver vara deras vardag kan förhoppningsvis vinnarskallarna sluta fred och få ett bra 2012 tillsammans.
