I slutet på året, i en början på ett nytt decennium, är jag mitt i utbildningen, mitt på dagen, mitt i staden och mitt i övergången till att känna mig som vuxen. Jag befinner mig i någon slags mittpunktsaktig blandning av början och slut, där paradrätten dukas upp med den osande ångestmarinaden som dragit för länge. Och bredvid den trötta festmåltiden ligger kartan alvedon som sköljs ner med en utgången mjölk, mot en bakgrund av denna tinnitus av oklarhet som får rumsytan att krympa.

Den obalanserade middagen väser ut detta tragikomiska mitt i livet-skämt som en lungsjuk.