Jag tänker mig en strand, en båt, några öl, en eld, en trubadur, en solnedgång, en tidig morgon med dagg i gräset, som den finaste stunden i mitt liv. Mitt fiktiva liv där åren innan aldrig har hänt, där jag växte upp på en ö, avskärmad från omvärlden. Där jag älskade att kånka mina ica-kassar tre kilometer till den ombonade stugan jag gjort till ett gemytligt hem.

För jag tror jag är världsmästare i att tänka "tänk om..?"-tankar. Ångra saker, älta saker och önska att jag valde den andra vägen istället för den jag famlar omkring på nu. Jag tycker inte om den sidan hos mig själv för det krånglar oftast bara till det. Men jag önskar att jag var lite som Hanna. För hon har bott på en ö i Hällnäs i en gemytlig stuga och överbefolkas inte av tänk-om-tankar.

Jag tror att en ö gör alla gott. Oavsett om ön ser ut som ett vardagsrum, ett sommartorp eller en fläckig gräsplätt.

En huvudled mynnar ut i en högerregel, vem är det som har företräde? Ska man inte kunna trafikreglerna när man har körkort? Efter förvirringen fortsätter jag på samma gata som jag färdats på så många gånger förut, tittar inte på omgivningen som är så bekant att inga fasader som börjat förtvina, inga träd som gallrats bort och inga utnötta parkbänkar som tinat fram får uppmärksamhet. För jag är för upptagen med mitt eget, har för bråttom framåt. Så bråttom att jag nästan krockar med detaljer jag inte vill lägga märke till. Så upptagen med mitt eget att omgivningen jag försöker skapa om i mitt huvud krockar med mig.

Men jag landade tryggt och säkert. För jag färdas på moln.

Susannas tillägnar en låt till mig kl 03.35

Lyssna å njut!