Jag tänker mig en strand, en båt, några öl, en eld, en trubadur, en solnedgång, en tidig morgon med dagg i gräset, som den finaste stunden i mitt liv. Mitt fiktiva liv där åren innan aldrig har hänt, där jag växte upp på en ö, avskärmad från omvärlden. Där jag älskade att kånka mina ica-kassar tre kilometer till den ombonade stugan jag gjort till ett gemytligt hem.

För jag tror jag är världsmästare i att tänka "tänk om..?"-tankar. Ångra saker, älta saker och önska att jag valde den andra vägen istället för den jag famlar omkring på nu. Jag tycker inte om den sidan hos mig själv för det krånglar oftast bara till det. Men jag önskar att jag var lite som Hanna. För hon har bott på en ö i Hällnäs i en gemytlig stuga och överbefolkas inte av tänk-om-tankar.

Jag tror att en ö gör alla gott. Oavsett om ön ser ut som ett vardagsrum, ett sommartorp eller en fläckig gräsplätt.