Det första jag gjorde imorse var att krypa in under Victors täcke. Det var varmt och han var mjuk. Jag blundade och nästa gång jag vaknade var Victor redan uppe och gjorde fika.
Jag låg i min säng och lyssnade på honom när han skramlade med kastruller, dukade upp på bordet och bryggde kaffe. Jag älskar förvandligen min lägenhet går igenom varje morgon; doften av kaffe som letar sig in i varje rum och mornar då vi har tid att bara sitta med varsin kopp och prata. Den enda som saknas varannan vecka är Elisia.
Men vad som känns viktigt är att min lägenhet har fått liv. Och det kommer bara att bli bättre.
Kanske för att jag äntligen är lycklig.