Elisia berättade om sin favoritmacka idag: Rostade mackor med frön, ost och smör. Hon hade en väldig inlevelse när hon berättade om hur man måste skära bort kanterna och göra ost-rullar. Helt plötsligt pratade vi om hennes deprimerade gosedjur som tvångsflyttat från tältet (som ska ner i källarn mot de boendes vilja) till hyllan ovanför hennes säng. Elisia stängde in sig i ren protest i tältet för att demonstrera sin starka vilja när jag och min mamma försökte vräka de 105 hyresgästerna.

Jag förklarade för ett par tårögda ögon och en darrig läpp att det är bättre för allas leverne att det där gamla tältet rivs och att hyllan är ett bra ställe att flytta till.

Men jag är en ren jävla lögnare. Tältet är i vägen, så enkelt är det. Och vissa av gosedjuren fick flytta in i en svart sopsäck, men den bortsmugglingen skedde bakom lykta dörrar.

Det som ändå är det fina med det hela är att det som var så hjärtskärande ena dagen är bortglömt nästa dag, att hon ser möjligheter istället för omöjligheter. För helt plötsligt fick hon ett rum där det finns fritt utrymme att dansa pruttdansen till Arne Alligator utan att snubbla över ett stort tält!