Jag sitter och läser tidningen Vasaplan med Annika Norlin på omslaget. Jag hoppar nästan direkt till intervjun med henne och hatälskar stycket där hon säger att hon skriver för att få reda på vad hon tänker. Kanske är just den skoningslösa och ohämmade uppfattningen, eller bilden av sitt eget tankemönster och känsloliv, så enkel som hon beskriver? Att man bara vill få reda på vad man tänker? Jaha. Så enkelt var det!

Som jag har funderat.