Världsalltet ligger på knä och skurar sina golv. Och den här gråa, inte så stimulerande måndagsmorgonen, är nästan inte värd sin vikt i nedsinglande löv. Kanske för att det är just måndag igen, samma måndag som återkommer vecka efter vecka och rycker mig ur sängen, hetsar i mig frukost och flåsar mig i nacken hela vägen till dagens första föreläsning.
Man får helt enkelt lära sig att skilja på dödstanken och dödsstanken. Den ena tillhör nämligen livet.