Annalkande morgon med stirrig blick... Söndagar är alltid lite detsamma. Trögflytande och sega.
Seg som jag är så satte jag mig vid datorn och tänkte att det är en ganska lagom aktivitet. Eller, för att vara helt ärlig så tänkte jag inte alls. jag gjorde det på rutin. Fast denna gång med en annan känsla. Det är ju faktiskt lite olika att bänka sig framför sin laptop en måndagsmorgon med en rykande kopp kaffe, suga i sig alla nyhetsrubriker eftersom det inte finns tid att läsa det finstilta, bränna sig på tungan, svära lite över att alla framtida kaffekoppar dom nästkommande dagarna kommer att smaka skit för att en viktig smaklök bränts sönder kontra att söndagssläpa fötterna bara för att tiden räcker till att göra absolut ingenting.

Fast någonstans så gillar jag dessa två diametralt motsatta dagar. Varje vecka får man en ny chans att börja om. Fast det roliga - eller kalla det ironisk eller bara typiskt - så lyckas jag alltid bränna mig på tungan.