Hjärtklappningen, handsvetten, frenetiskt och klumpigt klickande på tangentbordet - det här var ju bara för bra för att vara sant!

Ja, och det va det.

Jävla flygbolag som ska luras att drömresan verkligen är så billig som man går omkring och önskar hela dagarna.

Jag längtar efter att gå runt på Athens gator med Elisia sittandes i barnvagnen, visa henne kvarteren jag brukade springa runt i som liten, gå tillsammans med min pappa till vårat souvlakiställe när det är mörkt och så pass tyst ute att det enda som hörs är avlägsna ljud från bilarna på motorvägen, få se den gömda grekiska sidan hos min mamma.

Jag har aldrig sett mina föräldrar tillsammans och för en gång vill jag se se de gamla undanstoppade fotografierna få liv. Hur var dom tillsammans? Jag har inga sådana minnen.

Mitt arv har alltid varit viktigt för mig och ju mer tiden går kan jag nästan vidröra det som förlängesen glidit ur mina händer.

Jag har nästan övertalat mamma att åka och Elisia är med på noterna. Jag hoppas att allt går som planerat och att åker ner i Oktober och firar flisans 3årsdag på grekiskt vis.