I krissituationer framträder två grundläggande förhållningssätt - krossas eller skakas om. Idag skakades jag om. Inte av någon märkbar händelse eller anledning egentligen utan bara av hungersnöd. Jag satt och skrev på min hemtenta på medicinska biblioteket i 9 timmar idag och kunde tillslut inte formulera mig eller strukturera tankarna. "Markus pojkvän som är utvisningshotad" blev istället "Markus pojkvän som är utrotningshotad". Magen skällde på mig, han va otydlig men lät hemskt arg så då åkte jag hem. Där kom hungers och trötthetsmonstret fram. Jag skällde på allt, gapade åt smulorna på bordet, svor åt den stackars fisken som bor i det smutsiga aquariet att han har det fan i mig bättre än fiskarna i nydalasjön och om han inte beter sig så åker han ner i avloppet!

Sen fick jag dåligt samvete. Över fisken, över smulorna, över mitt stackars svampplockarsugna sällskap som med all rätt blev sur på monstret som stod och brölade i köket.

Nu sitter jag ensam i köket och stirrar på datorn och önskar att jag va ute i skogen och plockade trattkantareller.

Uppdatering:

Lisa kommer hit om en timme och drar med mig ut på en promenad. Med Lisa får jag alltid bröla ut min frustration om egentligen absolut ingenting.