Igår när jag borstade tänderna på Elisia berättade hon för mig varför det är så viktigt att vara noggrann. Precis som när jag var barn har min mamma präntat in att Karius och Bactus kan bygga bon i tänderna. Hon berättade att dom försökt flera gånger att slå sig ner i hennes kimmtänner (som hon uttalar det) men att hon borstar, borstar, borstar bort dom! Sen efter hennes förklaring så ville hon betona att det faktiskt bara var på låtsas. Att Karius och Bactus inte alls finns. Och inte heller bygger bon.

Det är mycket som är på låtsas just nu för idag när vi lekte affär inne på hennes rum så frågade hon vad jag ville köpa. Jag sa en cykel. Hon letade lite på golvet och kastade sen en cykel som jag fångade. Jag utbrast "vilken liten cykel!" varpå Elisia svarade "Men mammaaa! Det är ju bara en låtsascykel ju. Ååå så tokig du är mamma!"

Alla bekymmer blir som bortblåsta när jag är med henne. Hon stryker min kind när vi ligger nerbäddade i soffan framför bolibompa, trasslar in sina fingrar i mitt hår och kurar ihop sig i min famn. Hon är som världens minsta lilla minimänniska som alltid har kloka funderingar om exempelvis hur bebisar blir till. När man gett henne ett tafatt svar skuttar hon i väg helt nöjt och berättar för sina gosedjur vad jag just berättat. Min fina lilla flicka.