Gud vad jag älskade min prinsessklänning när jag var liten! Jag kan verkligen minnas hur fantastiskt fin jag tyckte att jag var. Nästan så fin att jag fick gåshud. Tänka sig att man kan vara så förälskad i sig själv att man får gåshud. Märkligt. Faktiskt jätteego när jag tänker efter!

Men om vi bortser från min prinsessklänningfetish och kollar på likheterna mellan mig och Elisia så är dom ganska slående va? Sneda greksameögon och råttfärgat hår. Fantastiska gener!

Det är konstigt att titta på Elisia och se sig själv. Inte bara till utseendet utan även till hennes sätt att vara på. Sen är det ju bara roligt att hon dessutom avgudar prinsessklänningar och andra utsmyckningar lika mycket som jag gjorde, ÄVEN fast jag försöker tänka föräldraaktigt och samhällsmedvetet ur ett genusanalytiskt perspektiv och inte forma henne efter vad som är kvinnligt och manligt. Hon gillar faktiskt sin byggarebob-tröja också så helt misslyckad känner jag mig inte med att avkoda idealen.