Den enda som inte pratar väder, kommenterar rekordkylan i Hemavan eller klagar på iskalla tår är Lillan. Det är så trevligt att prata med henne när hon bjuder på kaffe med sin servis.
Samtalsämnena svänger allt från oron över att hennes ena docka har tappat sockan, timo har glömt sin leksak, alla familjemedlemmars namn, plötsligt infall att hennes schysch och tutte inte är inom räckhåll till att hon måste kissa på pottan etc, etc.
Vi kan prata om allt.


Eller, ett förtydligande:
Det är trevligt fram till att jag vänligt men bestämt säger att hon inte får sin schysch förrän det är dags att sova.
Då är hon inte lika trevlig längre utan ger mig tinnitus istället.