21 jan. 2010

Varje andetag går som en tryckvåg genom min kropp, luften är krispig och kyler varje kroppsdel tills jag är helt bedövad. Samtidigt sker det konstiga, kanske inte det obegripliga, men det där som inte går att ta på; Överväldigande lyckorus stiger mig åt huvudet över det faktum att jag äntligen nått ett beslut samtidigt som jag snörvlande försöker hitta styrkan i en omvälvande förlust jag inte väntade mig känna så stark för.

1 kommentar:

  1. Vackraste finaste Sandra! Det är med blandade känslor vi bestiger berg och faller ner i dalar. Du vet var jag finns!

    SvaraRadera