Imorse svor jag över att jag klädde mig för varmt när jag gick till skolan. Vem var beredd på plusgrader? Inte jag iallafall!

I eftermiddags svor jag över att jag frös så mycket att det ilade ner för ryggraden då jag skulle hem.

Men så kom den...

Den där bussen jag alltid drömt om sedan jag blev student.

72:an, direktbuss till Umedalen.

Aaaah.

Jag steg på medan jag befann mig i någon form av trans och frågade busschauffören om det verkligen var en direktbuss till Umedalen. Han sjöng ut ett rungande Jaaa att det är det! Han hade änglavingar och en gloria, lyste ur käften och bländade mig. Sen flög han ut genom dörren och ersattes av en busschaufför med härsken hud som sa åt mig att sluta stirra och betala för helvete.

Jag tänkte på ängeln, tänkte på Egland, tänkte på de etiska principerna och hade ingen ordning på tankarna men nog njöt jag hela vägen hem för 15 minuter senare klev jag av på Hemmansvägen.