Jag har stirrat på på ett innehållslöst worddokument i en timme nu och det enda jag lyckats skriva ner är "Labbrapport - Alkalinitet". Jag har inte heller klivit ur pyjamasen än och klockan är 2 på eftermiddagen. Elisia ligger nerbäddad i min säng och ropar på mig att jag ska spela musik för henne, byta blöja på Kanin eller att hon ska ha sin "schysch" som täcke och att hon inte hittar lappen... Allt för att komma undan att sova lunch. Jag önskar att jag hade tid att nynna på mjuka, lugnande visor och stryka henne på pannan tills hon somnat för att sedan lugnt smyga ut i vardagsrummet och skriva färdigt mitt arbete.
Hela den här terminen har präglats av det faktum att jag lider av tidsbrist.
Det här kvävande behovet som förväntas av mig, att jag måste vara övermäktig på alla plan - som mamma, som student, som flickvän - får motsatt effekt tillslut.
Därför sitter jag här i pyjamas och är totalt handlingsförlamad. Jag har inte tillräckligt med sinnesro för att smyga ut ur sovrummet när jag lagt elisia utan går med hetsiga steg till vardagsrummet. Jag släpper hela min kroppsvikt på soffan och en förtvivlad suck stöter ur mig när jag når den med en duns.
Jag får ingenting gjort därför att jag har för mycket att göra.
Jag drömmer mig istället bort till ett liv utan bekymmer över ekonomin, en behaglig vardag där jämlikt ansvar står innanför dörren och välkomnar mig när jag kommer hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar