När det gör som mest ont, när det känns som att det aldrig ska gå över, finns det största behovet att få prata, bearbeta, processa och slutligen gå för långt och överanalysera. Den utarbetade och ältande analysen medför oftast inga svar, bara mer förvirring och mer känslomässigt kaos vilket i sin tur gör att behovet att få svar på frågorna och nysta upp gåtorna, blir större än någonsin.
Men jag har inte ork att fortsätta bearbeta, det har ju gått så lång tid?
Jag har övergått till den fasen att bara leva med obesvarade frågor och dela kudde med frågetecken som stirrar in i väggen.
Med det sagt ska jag förkovra mig i kurslitteratur fastän det värker.
Åh.. Mitt hjärta. Min fina, fina sandra.
SvaraRaderaJag vill att du alltid ska vara så glad som du var i lördags. Jag vet att du kan bara du kan gå vidare.
Älskar dig.
Ibland går tiden och man tänker tillbaka med ett "hah, hur fan kunde de där frågetecknen kväva så mycket luft??"
SvaraRaderaDet är skönt när det händer. Hoppas du får en sån stund, min finaste.