"Det lilla jag vet om dig Sandra är att du verkar vara en jätte fin mamma. Vi har några gemensamma kompisar och när vi träffas är du alltid så glad och trevlig. Och snygg ;) Men därför blir jag chockad när jag läste ditt sista inlägg och berörd på samma gång för att det var ärligt skrivet. Jag brukar läsa din blogg för att du alltid målar upp fina bilder i min skalle och i mina ögon blir du bara mer och mer intressant. Keep it up! Hälsningar//J"
Tänka sig... Jag blev generad! Generad över att jag lämnar ut mig själv till okänd mark när jag egentligen bara självömkade i vad jag trodde var min egna lilla bubbla.
Jag vill förtydliga att jag inte har det dåligt ställt, inte socialt ställt i allafall. Ekonomiskt ställt är en annan sak. Jag har en mamma och utökad familj med Elisias pappa, farmor, Micke och resten av den svanströmska klanen och vänner som uttryckligen haft jour för min skull.
Men när jag inte riktigt befinner mig i fas med mig själv, känner jag att jag bara överlever vardagen istället för att leva den vilket resulterar i en tyst kamp mot mig själv med att hitta glimtarna som gör det drägligt. Nu låter jag lika självömkande som igår! Men medan jag simmar runt lite i min hög ett tag till, tänker jag att det inte är omöjligt att hitta nånting vettigt där med. Det har ju ändå börjat töa ute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar