Ögonen är blanka, min hy är grå för sömnen är försvunnen,
Jag hör mig själv prata men i spegeln rör sig inte munnen
och när jag inte längre känner igen den jag ser
undrar jag varför det elaka onda låter mig utstå om mer?
Kanske kan något nytt,
något fint något utbytt,
bleka det som föder mitt gråa hölje
För, vad tjänar det till att på obestämd tid slå min spegelbild följe?
Sandra, har du skrivit det här?
SvaraRaderaJag tänker på Karin Boye och minns att du tyckte väldit mycke om hennes dikter på gymnasiet. Du skrivet fint.
Pöss. /frida
Så bitter-ljuvt. Tycker om texten & kvinnan bakom och orden skulle kunna vara mina egna vissa dagar. /E
SvaraRadera